Related post
N-dimetyltryptamin eller DMT är en fascinerande förgrening som har förbryllat psykonauter och blivit föremål för vetenskapligt grundade studier under flera årtionden. Det är bland de mest psykoaktiva molekylerna som man känner till idag, vilket bidrar till att skapa extremt livliga, dock kortlivade visuella upplevelser hos de som brukar det. Dessa visioner inkluderar ofta olika former av scenarier i form av komplicerade flerdimensionella kvant strukturer, komplexa transformerande fraktaler med telepatiska förmågor.
Det finns idag över hundra olika arter av DMT- växter utspridda över hela världen. Just därför så är det inte så konstigt att DMT har använts i århundraden. De tidigaste spåren vi har av DMT-användning kommer från analyser av puma-ben, vilka för övrigt grävts fram i dagens Argentina. De dateringsmetoder som forskarna använde sig av för att specificera tidsåldern antyder att de kan ha använts som ritualistiska insufflations anordningar redan 2130 f.Kr.
DMT i fråga skulle ha kommit från antingen harts vätskan i den inre barken av trädet Virola eller från bönorna från Anadenanthera peregrina inklusive Anadenanthera colubrina. Virola snus kallas epená, har använts av ursprungsbefolkning i Venezuela under lång tid. Anadenanthera snusar har också producerats av urbefolkningen i Guahibo, Colombia och är välkända som yopo (även kallad cohoba, vilca och huilca). Innan den spanska erövringen lyckades med bedriften att utrota dessa så användes produkten även av urbefolkningen i Taíno på de karibiska öarna. Artefakterna som de byggde för att producera produkten har daterats till mellan 1000 och 1500 e.Kr.
En nyligen upptäckt shamanisk påse, vilken återfanns i södra Bolivia, innehåller spår av många psykoaktiva förgreningar, inklusive DMT, samt snidade ben rör inklusive träföremål för insufflering. Det antas vara cirka 1000 år gammalt. Urbefolkningen i dagens Colombia, Ecuador, Peru och Brasilien har också använt DMT-innehållande växter, nämligen Psychotria viridis och Diplopterys cabrerana, och, i mycket mindre grad, Psychotria carthaginensis i beredningen av deras respektive heliga brygg i form ayahuasca och yagé under en lång tid. Dessa växter används som blandningar i bryggningsprocessen - dock inte som primära ingredienser. Deras syfte är att förstärka och berika effekterna av aya waska (Banisteriopsis caapi).
Aven om det är högst troligt att just ayahuasca är ett gammalt brygg så har det visat sig vara svårt att spåra dess riktiga användning genom historien. Yopo- och epená-insufflations anordningar är ganska mycket svåra att känna igen och funktionen för de artefakter som används i beredningen är också mycket missvisande. Användningen av brygg krukor är dock annorlunda så deras resultat kan inte tas som en avgörande bevis för just deras primära funktion.
Man har dock hittat en särskilt slående ceremoniell skål vilken tillverkats av sten. Den har prytts med mytologiska zoomorfiska och antropomorfa figurer. Den upptäcktes i Amazonas (Ecuador) och dateras till någonstans mellan 500 f.Kr. och 500 e.Kr. Huruvida det använts vid ayahuasca ceremonier kan vi dock inte säkerställa.
När det gäller den västerländska världen så började man bli vaser om DMT och dess existens någon gång under 1931 av Richard Helmuth Fredrick Manske. Det var emellertid Stephen Szára som var först med att forsa runt DMT och dess psykedeliska effekter 1956. På grund av det så fick DMT just därför följaktligen uppmärksammat vetenskapligt någon gång under 1960- och 1970-talet. Forskningen fokuserade då primärt på dess prevalens, biokemiska egenskaper, kliniska potential och möjliga kopplingar till psykopatologi. Tillsammans med andra psykedeliska ämnen så upphörde det emellertid att vara föremål för vetenskaplig forskning i slutet av 1970-talet, med tunga rättsliga förordningar, vilka för övrigt infördes globalt.
Under 1990-talet så ökade det allmänna intresset för DMT återigen anförtrott av Rick Strassman, psykiater och psykofarmakologi med bas i New Mexico, USA. Strassman var den första personen som fick ett officiellt federalt tillstånd och tillika finansiering för att genomföra studier vilka inkluderade administrering av psykedelika till mänskliga försökspersoner. Han betraktas allmänt som initiativtagaren till den ”psykedelisk renässansen”.
Under fem år administrerade han cirka 400 doser av DMT till nästan fem dussin mänskliga frivilliga. I denna forskning beskrev han de biologiska och psykologiska effekterna av DMT och skapade en statistiskt robust betygsskala för hallucinogena upplevelser (HRS). Hans studier visade också på att toleransen för DMT inte bildas, även om intag upprepas i täta frekvenser, vilket gör att den skiljer sig från andra psykedeliska substanser. Han dokumenterade sin forskning i detalj i boken “DMT: The Spirit Molecule”.
Idag används ämnet, bortsett från att vara ett objekt för klinisk forskning, den extraherade, kristalliserade formen av DMT i rekreativa syften. Det röks och inhaleras oftast på egen hand eller kombineras med en blandning av olika örter (changa) vilka blandas ihop för att minska effekten av inhaleringen och effekten av röken i lungorna. En undersökning från 2010 av australiska brukare fann att “changa“ är den föredragna konsumerings-metoden, bland dessa så svarade 98,3% av deltagarna vilka bekräftade tesen att de hade brukat DMT på detta sätt. En mindre del individer, 30,6%, hade testat DMT som en del av en ayahuasca-upplevelse.
DMT är ett ämne som brukas ofta av de yngre förmågorna. Global Drug Survey som under 2019 genomförde en undersökning på den yngre populationen rapporterade att 8,2 % av de svarande hade testa DMT och att 4,2 % av dessa gjort det under de senaste 12 månaderna. Över hälften av svarande (56,8%) var för övrigt yngre än 25 år.
Dimetyltryptamin finns i överflöd i hela naturen. Några av de mest kända källorna inkluderar: Psychotria viridis – denna växt är det vanligaste tillskottet när det kommer ayahuasca bryggandet i den sydafrikanska republiken Peru. Faktum är att det är så vanligt att man även har en egen benämning för det, nämligen “chacruna” (som betyder "blandning" i det forntida infödda språket hos Quechuafolket).
Bortsett från dessa så är vi medvetna om förekomsten av N, N-DMT, vilket återfinns i hundratals olika växter i olika mängder. Det kommer sannolikt att upptäckas i många fler allt eftersom fler blir intresserade av att bruka och forska runt det. Molekylen har också hittats i hjärnsubstansen hos råttor inklusive mänsklig blod och urin. Enligt Rick Strassman kan denna mystiska förgrening förekomma i potentiellt alla däggdjur.
Det finns många olika sätt att utvinna dimetyltryptamin från växter. Den kemi som involveras i denna teori är tämligen enkel, men utvinningsprocessen i praktiken bör genomföras med försiktighet och utföras med precision för att förhindra potentiella kemiska olyckor. Den enklaste metoden för att extrahera DMT är genom att lösa upp växtämnet, som borde malas till en fin baslösning. Det vanligaste lösningsmedlet är natriumhydroxid (NaOH). DMT-molekylerna frisätts sedan i vätskan och måste separeras från lösningen. Eftersom de inte är polariserade så görs detta med ett icke-polärt lösningsmedel, exempelvis nafta (diesel). Nafta kommer att locka fram DMT-molekylerna och få dem att flyta till toppen av lösningen där ett lager kommer bildas. Allt som finns kvar då är att ta bort DMT-innehållet, frysa det, filtrera det genom ett kaffefilter och slutligen torka det för att få slutprodukten, vilket är den rena kristallen.
Ett ytterligare steg kan vidtas för att rena DMT ytterligare. Det kallas omkristallisation, och handlar i praktiken om att lösa upp pulvret som tillämpas under den första extraktionen i ett icke-polärt lösningsmedel. Ett bra val när det kommer till lösningsmedel för just detta steg är en ren alkan, exempelvis heptan. Genom att applicera värme så kommer DMT att lösas upp lättare. De flesta vanliga föroreningar som blir kvar är just från den initiala extraktionen kommer dock inte att lösa upp det alls, och de kan separeras genom enkel dekantering. Just därför så kan omkristallisation visa sig vara ett viktigt steg. När DMT är upplöst så ska det frysas ner och sedan filtreras samt torkas igen. Detta kan upprepas för ännu större förfining. Det finns mer komplexa sätt att extrahera DMT på och generellt sett. Dock så är tumregeln att ju längre investering i form av arbetstid dessas kräver desto bättre och renare blir slutresultatet. Du kan säkerligen hitta många fler användbara metoder som beskrivits i detalj här. Noman's tek används vanligtvis och lämpar sig bäst när det kommer till förhållandet mellan ansträngning och avkastning.
Även om de växer som innehåller DMT inte är olagliga i sig, så är DMT en olaglig substans, enligt FN: s konvention om psykedeliska ämnen från 1971. Men i vilken grad denna lag verkställs beror vanligen på jurisdiktion och medvetenheten om ämnet.
När det kommer till läkemedelsprover så är DMT praktiskt taget omöjligt att spåra. Anledningen till det är att det metaboliseras snabbt av kroppen och är omöjligt att testa för såvida inte testet utförs omedelbart efter intaget. Typiska tester för psykedeliska substanser (även de omfattande) inkluderar sällan DMT just på grund av detta skäl. Det är heller inte kemiskt likt de ämnen som man tenderar att testas för. Med andra ord så är sannolikheten för att åka fast i princip noll.
Eftersom DMT finns naturligt i våra kroppar så är vi väl vana vid dess närvaro. Som ett derivat av den essentiella aminosyra tryptofanen (som är ett viktigt serotonin regulator) så är det möjligt att våra kroppar till och med kan syntetisera det när vi konsumerar några av de livsmedel som det anturligt förekommer i. (d.v.s. kalkon, kyckling, kött, ost, yoghurt, ägg, choklad, fisk, etc.) Vi påverkas dock inte av DMT i vardagen. Detta beror på att vi naturligt har enzymer i våra magsäckar, vilka oxiderar just denna molekyl. De kallas monoaminoxidas enzymer (MAO), och på grund av dem bryts alla DMT som vi tar oralt ned och blir således omedelbart värdelösa.
Men om vi konsumerar DMT i en kombination med MAO-hämmare, såsom p-karboliner, vilka återfinns i B. caapi, den primära växten som används för att brygga ayahuasca, så bryts inte DMT ner och kommer således att passera magen intakt, nå blodomloppet och slutstationen, d.v.s. hjärnan.
Rökning och insufflation är också effektiva metoder när det kommer till att konsumera DMT eftersom dessa passerar den metaboliska processen i din magsäck.
Ett intressant faktum är att psilocybinsvampar faktiskt innehåller en modifierad version av DMT-molekylen. Psilocin, den aktiva föreningen med Psilocybin-svamp, och en som Psilocybin själv omvandlas till efter intag, är 4-hydroxi-DMT. De fyra OH-radikalerna skyddar DMT från att brytas ned av MAO och låter den nå hjärnan samt slutligen uppnå sin psykedeliska effekt.
Uppfattningen om DMT:s existens i så många levande organismer fick många att tro på att det kan finnas en mekanism för endogen produktion av DMT hos den mänskliga hjärnan. Baserat på Rick Strassmans antaganden så skulle detta specifikt inträffa i pineal körteln. Strassman beskriver även i sin bok att frisläppandet av DMT kan relateras till naturligt förekommande ”psykedeliska” tillstånd, inklusive ”födelse, död och nära död, psykos och mystiska upplevelser”. Ingen av dessa antaganden har dock någonsin vetenskapligt bevisats.
Dr David Nichols hävdar dock motsatsen och menar på att alla endogena nivåer av DMT teoretiskt skulle vara otillräckliga för att aktivt transporteras i hjärnan. På grund av denna test så anser han att DMT inte kan agera en neurotransmittor och hallucinogen i fall av födelse, “nära döden upplevelser” och sömn. Det har visats sig att DMT har en affinitet för Sigma-1-receptorerna och att vi använder denna bindning ofta när det kommer till diskussioner om DMT:s olika effekter. Emellertid hävdar Nichols även att koncentrationen av DMT inte kan vara tillräckligt hög för att kunna bindas med dessa receptorer (även vid intravenös injektion).
Det finns en kedja av komplexa biokemiska aktiviter som ännu inte vetenskapligt utforskat vilka som äger rum i hjärnan efter intag av en psykedelisk förgrening. Till exempel så berättar Dr Steven Barker om en studie som han genomförde i samråd med Robert Harrison, där de registrerade en tiofaldig ökning i koncentrationen av 5-MEO-DMT och en fyrfaldig ökning av koncentrationen av N, N-DMT. Detta genomförs med råttor vilka administrerades med en helt annan psykedelisk förening - LSD. En ökning av N, N-DMT registrerades också när gnagarna injicerades med amfetaminer.
Dessa studier har tyvärr aldrig publicerats på grund av bristen på finansiering och Dr. Harrisons oväntade bortgång efter avslutningen av hans avhandling. Om deras resultat är korrekta så kan dessa fortfarande indikera att ökningen av DMT-nivåerna kan vara ett biokemiskt svar på stress, eller på något sätt relaterat till mekanismer för självbevarande. På samma sätt så kan intag av DMT orsaka en mängd andra neurokemiska processer som vi ännu inte känner till, men som kan ge en bättre förklaring till de mystiska effekterna av en DMT-upplevelse.
Å andra sidan så vet vi också att DMT inte bara har en affinitet för Sigma-1-receptorn. Liksom andra psykedeliska substanser så binder den sig till 5-HT2A-receptorn, liksom till en mängd andra 5-HT-receptorer. Dessutom aktiverar serotonerga hallucinogener såsom DMT de frontokortiska glutamat receptorerna.
När DMT röks och inhaleras så kommer ett DMT-rus nästan omedelbart och varar oftast under en kort stund men kan pågå även upp till 15-20 min. Förtäring av MAOI innan du röker DMT kan förlänga denna tripp avsevärt eftersom det är en form av pharmahuasca, vilket är ett sätt att syntetiskt efterlikna en ayahuasca-resa. Effekterna av DMT kommer att variera beroende på dosering.
Att röka ren DMT har en notoriskt slitbar effekt på lungorna. Kristallen kräver alstring av hög värme för att kunna smälta effektivt. Det röks bäst med hjälp av ett glasrör, eftersom man inte vil att elden ska kunna komma i direkt kontakt med kristallen. Om så sker så kommer den överkokas och bli obrukbar. Mer avancerade förångningsrör i form av Eagle-bill eller Smoke-bubble utgör det primära valet för många brukar vilka ofta citerar deras positiva effekter på deras lungor och effektiviteten (fem till tio gånger lägre doser behövs än för metoder vilka kräver eld) som argument för dessa.
Faktiska doser för DMT (rökning) är som följer: mindre än 20 mg anses vara en låg dos, 20-35 mg som standard, och allt över 35 mg en stark dos. Det är dock alltid bäst att börja med lägre doser (10-15 mg) och mäta din tolerans allt eftersom du brukar substansen. Du kommer att uppnå de bästa tripparna om du lyckas röka hela dosen av DMT på en gång, men 2-3 gånger fungerar också, förutsatt att du kan hålla dig medveten så länge. Korta andningsövningar innan röknings-sessionen inleds är något du bör ha i åtanke eftersom de kan hjälpa dig att bättre förbereda dina lungor. Du kan uppnå detta genom att massera din bröstkorg och tymus området medan du andas in och ut så mycket som möjligt under några minuter.
Med tanke på rökens hårdhet så kan du behöva några försök att förfina din teknik. Ett bra tips är att inte andas in all rök på en gång, eftersom det kan orsaka hosta. Försök snarare att smutta in röken långsamt. När du andas in röken så bör du försöka hålla inne med den i dina lungor under några sekunder för att uppleva ett euforiskt rus.
Vid låga doser så kan DMT orsaka en lätt, euforiskt upplevelse, med obehagliga stickningar och förbättrad humör inklusive låga former av ångest. Vad de flesta upplever under mina trippar är just att när de stänger ögonen så kan de oftast beakta färgglada ljus, geometriska mönster och fraktaler. Dessa bilder liknar de som produceras av LSD, men kommer med en mer livlig, holografisk känsla. I resor med mellan starka doser så rapporterar vissa brukare om att de upplever mildare upplevelser av att vara mer sammankopplad med sin kropp.
Oavsett vilka syner du upplever, samt om dessa sker med öppna eller stängda ögon så kommer du att få uppleva en underliggande medvetenhet om att du fortfarande befinner dig i denna verklighet. Dessa trippar kan jämföras med tämligen höga doser av svamp eller LSD, och de kan bidra med stora psykologiska och andliga fördelar.
Den rena DMT-resan, även kallad för en "genombrotts" -upplevelse, är dock inget annat än en ren galenskap och en fullständig frikoppling från den materiella verkligheten. Det kan vara överväldigande och svårt att komma ihåg och integrera med dock. Många brukare karakteriserar en banbrytande DMT-resa som en resa i hyper hastighet. Till skillnad från andra psykedeliska substanser så förändrar inte DMT verkligheten utan den driver användaren till sin egen verklighet, med utrymmen, scenerier och föreställningar som det är omöjligt att föreställa sig eller förstå för den delen. Många brukare beskriver det som att själen verkar lämna den fysiska kroppen och förlorar kontakten med den. Världen omkring dig faller sönder och tiden verkar inte existera längre. Mycket av det som gör personifiera dig som individ så som dina minnen, språk, personlighetsdrag, intelligens, etc. upphör också att vara relevant under ett starkt DMT-tripp.
Det är här som den verkliga potentialen hos DMT avslöjas eftersom det kan föra oss till ouppnåeliga tillstånd utan substansen hjälp.
Bortsett från denna känsla av ego-befriandet så måste man uppleva en sådan otrolig inspirerande, magisk världsuppfattning för att sedan förändra en person för alltid. Vetskapen om att något så främmande för att vi ska kunna förstå oss på det, så otroligt stort och kraftfullt finns där ute och att det till och med känns mer verkligt än nuvarande verklighet kan framkalla enorm ödmjukhet och uppskattning.
Det kan också erbjuda oss en form av medvetenhet om att det är där vi kommer från och var vi ska återvända - till en oändlig och evig verklighet som är mycket mer komplex än vår nuvarande existens. Kort förklarat så kan det lära oss att inte ta allt på och vara mer tacksamma för de små sakerna i vårt liv.
DMT-resor upplevs normalt med slutna ögon. Men om du tar en “genombrotts-dos” så spelar det ingen roll om dessa är stängda eller öppna. Ändå, om du motstår lusten att stänga ögonen så kanske du kan komma att bevittna en helt annan sak efter vid trippens topp, nämligen den häpnadsväckande sammanslagningen av DMT-världen och din nuvarande verklighet. Du kan komma att uppleva vilda förändringar av materia och energi. Hallucinationer med öppna ögon, på höga doser av DMT är inte jämförbara med någon annan psykedelisk upplevelse.
Changa-blandningen skapades för att göra DMT-röken lättare att andas in och för att balansera resan och göra den mer integrerad, ansluten och relevant för din upplevelse. Changa är en infusion av DMT i örter som B. caapi, mullein, passionflower, pepparmynta och andra. Eftersom den vanligtvis innehåller B. caapi så kan du föreställa dig den i form av en rökbar ayahuasca. Changa är ganska lätt att tillverka - DMT-kristallen smälts ner helt enkelt på en yta som värms upp med ånga i några dussin milliliter av högkvalitativ alkohol eller etanol, och sedan tillsätts blandningen av örter och omröres kraftigt. Örterna torkar snabbt med denna metod och changa blir således redo att rökas på endast några minuter.
Örterna i changa-blandningen bör bestå av minst 25 % av B. caapi. Ett klassiskt recept ser ut så här: 30 % ayahuasca vinstockar och/eller blad, 20 % mullein, 20 % passionflower, 20 % pepparmynta, 5 % calendula, 5 % blue lotus. Calendula och blå lotus bör tillsättas efter DMT-infusionen och torkningen är klar. Pinnar och stjälkar från alla örter bör tas bort. En kaffekvarn kan användas i "burst" -inställningen för att säkerställa ett homogent resultat.
Ett standard-DMT-förhållande för en mild changa-blandning är cirka 25 viktprocent. Med andra ord så skulle fyra gram changa skulle det finnas ett gram DMT. Detta motsvarar 30 ljusupplevelser, 20 måttliga upplevelser, 10 starka upplevelser eller 5 extrema upplevelser. En 30 % DMT-blandning är starkare och 40-50% DMT-blandningarna är mycket starka och motsvarar, eller till och med överskrider, styrkan för att röka freebase DMT i sig, på grund av den kombinerade effekten av örter.
Changa erbjuder mer mångsidighet i styrka och effekt än ren kristall DMT och på grund av närvaron av B. caapi, som innehåller MAO-hämmare, förblir DMT aktiv längre. De mjuka changa-blandningarna gör att människor kan uppleva DMT på ett bekvämt och fördelaktigt sätt, som inte kräver dagar eller år att bearbeta. Starka kombinationer å andra sidan, på grund av deras lätthet att röka, gör det möjligt för användare att bryta igenom med mindre spänningar i brukarens lungor och mindre sannolikhet för hosta. Changa kan också förångas, precis som ren kristall.
DMT är en mycket potent hallucinogen som orsakar ett brett spektrum av förändringar i både fysiologi och perception. De vanligaste fysiologiska biverkningarna inkluderar: en ökning i hjärtfrekvens och blodtryck, yrsel, förvirring, brist på koordination, illamående (om DMT tas som en del av ayahuasca), skakningar, spasmer och, eventuellt, en förlust av medvetande. Om du har en redan existerande hjärtsjukdom, till exempel högt blodtryck, bör du vidta höga försiktighetsåtgärder när du röker DMT eller undvika att röka helt. Förlust av det sociala samspelet innebär att man inte rekommenderar att utföra fysiska aktiviteter under påverkan av DMT eftersom det kan orsaka skador. DMT avnjuts bäst i en rymlig, bekväm miljö, liggande och med en nykter sitter närvarande. De visuella förvrängningar som DMT orsakar kan helt förändra din uppfattning av miljön. Detta kan resultera i kraftig förvirring, som kan eskalera till ångest eller panik. De slutna ögonen kan också vara överväldigande och kan orsaka en känsla av obehag eller rädsla eller, mer extremt, psykologiska trauma. Dåliga trippar på DMT är inte ovanliga och de kan vara mycket mer starkare än de du upplever eller upplever när du konsumerat andra psykediliska substanser.
DMT kan också skapa en känsla av dissociation mellan sinnet/själen och kroppen. Att förlora denna association ses av vissa som kännetecknet för DMT-upplevelsen, och det kan katalysera otroligt kraftfulla och djupa förändringar i medvetandet. Men det kan också ge symptom på depersonalisering, vilket kan vara svårt att återhämta sig och integrera. Slutligen är de fall där DMT verkligen kan vara potentiellt farliga de när det används i interaktion med andra läkemedel eller mediciner. Primärt bör det inte blandas med något ämne som påverkar serotonin nivåer (såsom antidepressiva läkemedel) eller förändrar blodtrycket (som alkohol eller hyper/hypotension).
Dessa interaktioner kan leda till serotoninsyndrom respektive hypertensiv kris, som båda kan ha dödliga resultat. Detta gäller med ännu större tyngdkraft om MAOI används i kombination med DMT, eftersom de förstärker dessa effekter ännu mer.
Det säger sig självt att andra psykoaktiva ämnen, såsom opioder, CNS-depressiva eller stimulerande medel, fenetylaminer, barbiturater, antipsykotiska och liknande inte bör användas samtidigt med DMT. Interaktioner har ännu inte undersökts fullt ut, men rimliga antaganden säger att det kan finnas risk för skada.
Återigen, när du röker DMT, ska du alltid ha en nykter person som finns redo att assistera dig om något skulle gå fel.
Vi hoppas att den här guiden har varit informativ och hjälpsam för dina psykoanalytiska ansträngningar.
